Historik

På 1700-talet cirkulerade mängder av falska sedlar i Sverige. ”Riksens Ständers Bank” (Riksbanken) bestämde därför att de skulle starta tillverkning av eget sedelpapper. Pappersbruket vid Tumba började byggas 1755.

Vid Tumba å, i Botkyrka socken, i Södermanland fanns en lämplig plats för ett pappersbruk. Här låg sedan tidigare en kvarn och det fanns tillgång till strömmande vatten året om. Eftersom Tumba låg lagom långt borta från Stockholm och lite avsides kunde tillverkningen av sedelpapper hållas lite hemlig.

Holländska pappersmästare smugglades till Sverige

Kunskapen om hur man framställde fint vitt papper fanns i Nederländerna, men det var strängt förbjudet att föra ut yrkeshemligheter. På ett pappersbruk utanför Amsterdam fick svenskarna kontakt med pappersmästaren Erasmus Mulder. Erasmus smugglades ut ur landet, utklädd till bonde, tillsammans med sin hustru Aagje. Året därpå anlände även brodern Casper Mulder och hans familj till Sverige. 1759 kunde de båda bröderna visa upp det första provet på sedelpapper.

Bostäder och värdshus för arbetarna

När sedelpapperstillverkningen kommit igång förbättrades fabrikshuset samtidigt som fler bostäder och ekonomibyggnader byggdes. Ett värdshus öppnades där brukets ogifta arbetare kunde få lagad mat och hjälp med tvätt. Ån leddes i en stenlagd kanal, trädgårdstäppor anlades och en allé av aspar planterades längs brukets huvudgata. I början av 1800-talet fick bruket tillgång till mera mark längs Tumba å och tillverkningen av papper kunde utökas. Det behövdes mer arbetskraft och ännu fler bostäder. 1822 byggdes Stora stenhuset med plats för både arbetarbostäder och lägenheter för tjänstemännen. I källaren fanns bland annat tvätt- och bagarstuga. På tredje våningen i huset ligger den stora högtids- och festsalen, Bancosalen, där banken höll möten i samband med sina besök.

Det brinner på bruket

Två gånger har det brunnit ordentligt på Tumba bruk. Första gången, tidigt på midsommaraftons morgon 1829 började branden i den gamla bruksbyggnaden i övre bruket. Byggnaden brann ned till grunden, och maskiner, arbetsmaterial och färdigt papper förstördes. Huset byggdes upp igen. Nästa gång, år 1875, brann det i nedre bruket som nästan förstördes helt och hållet. Vid återuppbyggnaden passade man på att modernisera, och det nya bruket började drivas med ångkraft. Elektriskt ljus installerades i arbetslokalerna. All tillverkning flyttades nu till det nya, nedre bruket. När järnvägen mellan Stockholm och Göteborg skulle byggas på 1860-talet bestämdes det att Tumba skulle få en station. Järnvägen gjorde det lättare med de tunga transporterna till och från pappersbruket.

Bruket utökas och får brandstation

I början av 1900-talet köpte Tumba bruk Lill-Tumba gård, som låg i anslutning till bruksområdet. Vid samma tid drogs ett smalspårigt stickspår från Tumba järnvägsstation. Spåret behövs bland annat för de tunga transporterna av lump. Återigen byggde bruket ut, först en ny fabriksbyggnad, sedan nya bostäder för arbetarna. Det uppfördes också en brandstation, ett så kallat ”spruthus”, nära ån.

Maskintillverkning av sedelpapper

År 1939 installerades en pappersmaskin på Tumba. I och med det minskade tillverkningen av handgjort sedelpapper, för att så småningom helt upphöra. Men konsten att tillverka papper för hand har hållits vid liv. 1968 inreddes ett museum i det äldsta huset på bruket, Kölnan, och där visades det hur handpapperstillverkning gick till. På 1970-talet flyttade Riksbanken sitt sedeltryckeri till bruket.

Tumba Bruksmuseum

2002 sålde Riksbanken sedelproduktionen (papperstillverkning och tryckeri) till Crane AB som fortsatt produktionen på ett avstängt område intill det som kom att bli ett öppet besöksmål. Riksbanken gav övriga byggnader i gåva till svenska staten och Statens fastighetsverk tog över ansvaret för fastigheterna och bruksmiljön. 2005 invigdes Tumba bruksmuseum som ingår i myndigheten Statens historiska museer.